Skriv ... a) ett extra kapitel till din bok (Vad händer sedan?). b) ett alternativt slut. c) eller komprimera handlingen och gör en moderna variant av din bok, till exempel genom att skriva en novell.
Precis innan jag stack kniven i henne hejdade jag mig. Detta var den magiska teatern, allt jag såg här var bara påhitt och skenbilder, konstruerade av mitt eget inre. De som låg här på mattan var inte den riktiga Pablo och den riktiga Hermine. Trots denna vetskap kände jag hur svartsjukan spred sig som ett gift genom min kropp. Visst visste jag att Hermine var, eller i alla fall hade varit förälskad i den vackre och saxofonspelande Pablo, men jag visste också att hon älskade mig, den gamle stäppvargen hon funnit på baren.
Sakta lyfte jag kniven från henne och stoppade den åter i fickan. Alla mina själar, mina personligheter virvlade hit och dit, än var jag den kärleksberusade yngling som jag tidigare följt efter, än den gamla förryckta stäppvarg som fruktat för att ta sitt liv, men så snart hon ställt sig upp blev jag åter den gamla men lyckliga man hon förälskat sig i och lärt dansa foxtrot. Den pojkaktiga locken for undan från hennes panna när hon tog ett par snabba steg mot mig och vi föll i varandras armar. Tillsammans tog vi ett par danssteg och snart hördes samma musik som hade hörts under de sista timmarna av maskeradbalen vi tidigare varit på. De av dansen upphetsade människorna for runt på dansgolvet och orkestern spelade som aldrig förr. Åter igen upplevde jag den vilda yran, gemenskapen vi alla dansande par delade och kunde känna glädjen och uppspeltheten som om vi alla vore en person.
Hermine log mot mig och när musiken tystnade ömsom uppmuntrade och ömsom tjatade vi, liksom de andra paren i salen, på orkestern att åter igen spela den fartfyllda foxtroten så att vi åter kunde uppleva gemenskapen och glädjen i att dansa alla tillsammans som en enda själ.
Plötsligt var allt slut och jag var åter i den oändliga korridoren med alla dess dörrar. Nu hade dörrarna fått tillbaka de skyltar som beskrev vad som fanns bakom dem. Jag läste på den närmaste:
ENDAST FÖR TIDIGARE FÖRRYCKTA De som nu upplevt livets glans
Denna beskrivning passade perfekt in på mig. Jag hade varit en enstöring, en stäppvarg, en som flytt från all glädje livet kunnat erbjuda men nu hade Hermine, den flicka som var min raka motsats, visat mig att det visst fanns en glädje i den nya jazzmusik som alla nuförtiden lyssnade på, att baler och dansställen faktiskt kunde erbjuda något, även för den som tidigare undvikit allt detta och kallat det för fånerier. Jag bävade inför vad jag på andra sidan kunde tänkas finna innan jag med ett bryskt tag slängde upp dörren och avslöjade dess hemligheter.
Rummet var helt mörkt. Då en lampa tändes fick jag se Hermine i hela sin skönhet. Hon stod i en brudklänning som gjorde henne vackrare än jag någonsin tidigare sett henne. Den vida, vita kjolen veckades i eleganta veck kring hennes ben och i handen höll hon en väldoftande bukett av de finaste liljor. Jag tog henne i famn och vi dansade. Vi dansade foxtrot och boston och åter igen upplevde jag dansglädjen som jag tidigare samma dag upptäckt, men som det nu kändes som evigheter sedan. Vi dansade och dansade och när jag sedan lämnade rummet fanns Hermine kvar vid min sida. Även utanför rummet fortsatte vår dans. Vi dansade förbi Pablo som tackade för vår visit på den magiska teatern och sedan fortsatte vi dansande ut i natten. Aldrig förr hade jag känt att jag kommit någon så nära som jag kom Hermine den kvällen. Orden hon tidigare yttrat på baren, att jag en dag skulle döda henne för kärlekens skull, kändes så avlägsna. Visst, en dag skulle de besannas, men den dagen var inte nu och lyckliga dansade vi vidare i natten.
Anledningen till att jag valde denna uppgift var pågrund av att jag tyckte att det fattades något. Man fick inte reda på vad som hände innan gudarna skapades, och det är det jag ska berätta.
Allting började med Kaos och dem 12 titanerna Okeanos, havet, Koios, Krios, Hyperion, solen, Kronos, tiden, Koios, intelligensen, Phoebe, månen, Theia, solen, Rhea, moderskapet, Mnemosyne, minnet, Themis, lagen och Atlas titanen som bär himlavalvet dvs världen.
Kronos, tidens titan. Ledaren av alla titaner, han var även den starkaste. Hans hustru var Rhea och med hans hustru så skapade han Hades och Posidon, dödsrikets gud och havets gud. Medans Rhea var gravid så bestämde sig Kronos att han skulle äta upp hans söner, för att han var rädd för att dom skulle störta honom och ta över hans makt. Rhea blev så bekymrad att hon flydde ner till Ghia, jorden och födde sin sista son på ön Kreta vid namn Zeus. När Zeus fick reda på att Kronos hade ätit upp hans bröder så blev han förbannad av vrede och bestämde sig att han skulle spotta upp hans bröder och sedan banlysas till Tartarous. Där fick han stanna i all oändlighet och stå för sitt straff. Tartarus var som ett stort fängelse långt ner i underjorden där det var konstant kalt, mörkt och obehagligt. Där fanns det massa stora kedjor som var gjorda för att fängsla titaner.
Fortsättning på Oliver Twist: Ett år senare! Oliver gick längs den smala stigen som gick ner till den stora sjön. Han stannade hastigt upp och kollade sig omkring då han hörde ett prasslande ljud. Oliver vände sig om och fick syn på Rose stå en bit in på åkern. Både Oliver och Rose blev så glada att se varandra att de rusade fram och omfamnade varandra. De fick åter kontakten med varandra och det visade sig att Rose inte bodde så långt bort från där Oliver bodde. Herr Bownlow och den snäll hushållerskan blev överlyckliga när de fick reda på den glada nyheten. De alla blev återigen vänner och återtog kontakten.
Uppgift 4C: http://hannawieser.wordpress.com/2013/03/21/kejsarn-av-portugallien-upg-4c/
SvaraRadera/Hanna W 9B
mitt inlägg: http://fridalindbladh.wordpress.com/2013/03/21/slutet-efter-slutet-madame-bovary/#respond
SvaraRaderaEtt annorlunda slut på Stäppvargen:
SvaraRaderaPrecis innan jag stack kniven i henne hejdade jag mig. Detta var den magiska teatern, allt jag såg här var bara påhitt och skenbilder, konstruerade av mitt eget inre. De som låg här på mattan var inte den riktiga Pablo och den riktiga Hermine. Trots denna vetskap kände jag hur svartsjukan spred sig som ett gift genom min kropp. Visst visste jag att Hermine var, eller i alla fall hade varit förälskad i den vackre och saxofonspelande Pablo, men jag visste också att hon älskade mig, den gamle stäppvargen hon funnit på baren.
Sakta lyfte jag kniven från henne och stoppade den åter i fickan. Alla mina själar, mina personligheter virvlade hit och dit, än var jag den kärleksberusade yngling som jag tidigare följt efter, än den gamla förryckta stäppvarg som fruktat för att ta sitt liv, men så snart hon ställt sig upp blev jag åter den gamla men lyckliga man hon förälskat sig i och lärt dansa foxtrot. Den pojkaktiga locken for undan från hennes panna när hon tog ett par snabba steg mot mig och vi föll i varandras armar. Tillsammans tog vi ett par danssteg och snart hördes samma musik som hade hörts under de sista timmarna av maskeradbalen vi tidigare varit på. De av dansen upphetsade människorna for runt på dansgolvet och orkestern spelade som aldrig förr. Åter igen upplevde jag den vilda yran, gemenskapen vi alla dansande par delade och kunde känna glädjen och uppspeltheten som om vi alla vore en person.
Hermine log mot mig och när musiken tystnade ömsom uppmuntrade och ömsom tjatade vi, liksom de andra paren i salen, på orkestern att åter igen spela den fartfyllda foxtroten så att vi åter kunde uppleva gemenskapen och glädjen i att dansa alla tillsammans som en enda själ.
Plötsligt var allt slut och jag var åter i den oändliga korridoren med alla dess dörrar. Nu hade dörrarna fått tillbaka de skyltar som beskrev vad som fanns bakom dem. Jag läste på den närmaste:
ENDAST FÖR TIDIGARE FÖRRYCKTA
De som nu upplevt livets glans
Denna beskrivning passade perfekt in på mig. Jag hade varit en enstöring, en stäppvarg, en som flytt från all glädje livet kunnat erbjuda men nu hade Hermine, den flicka som var min raka motsats, visat mig att det visst fanns en glädje i den nya jazzmusik som alla nuförtiden lyssnade på, att baler och dansställen faktiskt kunde erbjuda något, även för den som tidigare undvikit allt detta och kallat det för fånerier. Jag bävade inför vad jag på andra sidan kunde tänkas finna innan jag med ett bryskt tag slängde upp dörren och avslöjade dess hemligheter.
Rummet var helt mörkt. Då en lampa tändes fick jag se Hermine i hela sin skönhet. Hon stod i en brudklänning som gjorde henne vackrare än jag någonsin tidigare sett henne. Den vida, vita kjolen veckades i eleganta veck kring hennes ben och i handen höll hon en väldoftande bukett av de finaste liljor. Jag tog henne i famn och vi dansade. Vi dansade foxtrot och boston och åter igen upplevde jag dansglädjen som jag tidigare samma dag upptäckt, men som det nu kändes som evigheter sedan. Vi dansade och dansade och när jag sedan lämnade rummet fanns Hermine kvar vid min sida. Även utanför rummet fortsatte vår dans. Vi dansade förbi Pablo som tackade för vår visit på den magiska teatern och sedan fortsatte vi dansande ut i natten. Aldrig förr hade jag känt att jag kommit någon så nära som jag kom Hermine den kvällen. Orden hon tidigare yttrat på baren, att jag en dag skulle döda henne för kärlekens skull, kändes så avlägsna. Visst, en dag skulle de besannas, men den dagen var inte nu och lyckliga dansade vi vidare i natten.
Ylva
http://moalinneaandersson.wordpress.com/2013/04/21/elddonet-den-moderna-versionen/
SvaraRaderahttp://jonathanemami.files.wordpress.com/2013/04/thc3a9rc3a8se-raquin.pdf
SvaraRadera(min text för denna uppgift är på andra sidan)
//jonathan
Ge berättelsen nytt liv.
SvaraRaderaAnledningen till att jag valde denna uppgift var pågrund av att jag tyckte att det fattades något. Man fick inte reda på vad som hände innan gudarna skapades, och det är det jag ska berätta.
Allting började med Kaos och dem 12 titanerna Okeanos, havet, Koios, Krios, Hyperion, solen, Kronos, tiden, Koios, intelligensen, Phoebe, månen, Theia, solen,
Rhea, moderskapet, Mnemosyne, minnet, Themis, lagen och Atlas titanen som bär himlavalvet dvs världen.
Kronos, tidens titan. Ledaren av alla titaner, han var även den starkaste. Hans hustru var Rhea och med hans hustru så skapade han Hades och Posidon, dödsrikets gud och havets gud.
Medans Rhea var gravid så bestämde sig Kronos att han skulle äta upp hans söner, för att han var rädd för att dom skulle störta honom och ta över hans makt. Rhea blev så bekymrad att hon flydde ner till Ghia, jorden och födde sin sista son på ön Kreta vid namn Zeus. När Zeus fick reda på att Kronos hade ätit upp hans bröder så blev han förbannad av vrede och bestämde sig att han skulle spotta upp hans bröder och sedan banlysas till Tartarous. Där fick han stanna i all oändlighet och stå för sitt straff. Tartarus var som ett stort fängelse långt ner i underjorden där det var konstant kalt, mörkt och obehagligt. Där fanns det massa stora kedjor som var gjorda för att fängsla titaner.
http://franco9797.wordpress.com/2013/04/22/ge-berattelsen-ett-nytt-slut-svenska/
SvaraRaderahttp://ludvignf.wordpress.com/2013/04/12/den-allvarsamma-leken-uppgift-4a-ett-alternativt-slut/
SvaraRaderahttp://sofiamelles.wordpress.com/2013/04/29/ge-berattelsen-ett-nytt-liv/
SvaraRaderahttp://tenold2.wordpress.com/2013/05/20/alternativt-slut-till-frankenstein/
SvaraRaderaFortsättning på Oliver Twist:
SvaraRaderaEtt år senare!
Oliver gick längs den smala stigen som gick ner till den stora sjön. Han stannade hastigt upp och kollade sig omkring då han hörde ett prasslande ljud. Oliver vände sig om och fick syn på Rose stå en bit in på åkern. Både Oliver och Rose blev så glada att se varandra att de rusade fram och omfamnade varandra. De fick åter kontakten med varandra och det visade sig att Rose inte bodde så långt bort från där Oliver bodde. Herr Bownlow och den snäll hushållerskan blev överlyckliga när de fick reda på den glada nyheten. De alla blev återigen vänner och återtog kontakten.
Malin 9c